brustna hjärtan

Hörde en gammal favoritlåt på radion idag... bestämde mig för att lägga upp den åt alla er som kämpar för att få näsan ovanför vattenytan... Kämpa på...Ni klarar det!


Lakrits

Jag älskar lakrits! Därför blev jag extra glad när jag hittade dessa lakritsdoftande ljus på IKEA idag =)

image490

Sikken dag....

Åhhhh äntligen hemma! Jag är trött, barnen är trötta och farfar ser inte vidare pigg ut han heller... Men här finns det ingen tid att vila. Alexander vill ha upp sina hyllor såklart. Han och farfar hjälps nu åt, eller ja, Alexander vill ju göra på sitt sätt, vilket inte alltid blir så bra... men det låter iallafall som att de har startat där inne.

Dagen har då tillbringats på Ikea och Skopunkten. Farfar uträttade ett ärende på alldeles egen hand och jag passade på , efter mycket åkande (fniss), att överlämna barnvagn och bilbarnstol till någon som behöver det bättre än jag =) Den tiden är ju förbi här om man säger så...det märktes inte minst på de storlekar som skorna jag köpte idag hade.... 25 och 28...herregud!!!!

I morgon åker farfar hem igen. Det är otroligt hur snabbt en helg går....

NU skA jag dricka farfars goda kaffe!

Tjingeling!!!





Yo ho yo ho a pirate life for me...

Så här kul har vi haft det ikväll =)

Kapten Friberg den Förskräcklige och hans matros Giftiga farfar Friberg med tillhörande kråka... papegoja!


91806-488         91806-489

Nu blev det helger....

Så var det änligen helg igen. Denna kommer att tillbringas med en av de bästa männen i världen....nämligen barnens farfar! Morgondagen blir fika hos vän och sedan IKEA.... Shoppa shoppa shoppa...hehehehe

På måndag drar nästa kurs igång och då lär det bli fullt upp, så det gäller att ladda batterierna...

Hoppas att alla får en skön helg....       
                                      91806-487
Vi hörs på måndag!



Kramen


Vad gör det annars för nytta...

" Jag sa vad jag kände för honom, jag menar...vad gör det annars för nytta, om han inte vet om det."

Kloka ord från en människa som uppskattar de små tingen i livet. Hon och hennes man har levt som uteliggare i många år...

Detta är något som jag vill uppmana alla som läser min blogg att göra.... Tala om för dem ni älskar och uppskattar att ni gör det...för jag menar...vad gör det annars för nytta??!!?? Plötsligt är det försent.............

Jag visste det....

... nu är jag beroende av tvn igen... och snabbt gick det ska ni veta! Från att inte ha några kanaler alls till att ha fler än tre var sannerligen en omställning. Nu är jag hooked igen.... Nu sitter jag och tittar på förlossningar på tv4+ och åååå vad coolt det är.... Jag har jättemånga runt omkring mig som ska ha barn snart och jag är såååååååååååå avundsjuk på dem...LYLLO ER, säger jag bara.....


update: OK, jag vill bara FÖRTYDLIGA..... Jag är avundsjuk på FÖRLOSSNINGEN, den är supercool....annars ser jag fram emot att kunna "lämna tillbaka" vid skrik, bajs och kräkdags =)

Rumpnissar...

Är helt klar en favvo figur här... Deras voffo voffo voffo gör ho på dette vise....hahahaha sönne take..vaffö då da.... är något som jag har lärt vidare till min son...*mycket stolt*

Så nu ska vi gå och lägga oss och titta på älskade Ronja....

Natti natt =)


Arrrrrrrrr mina sjörövare....

Idag hade Alexander sjörövarfest på sitt dagis...flåt sin FÖRSKOLA... Så här fin var han i morse när han åkte...

      91806-484         91806-483

Lillasyster kan inte vara sämre...

91806-485

Så här söta var de tillsammans...

91806-486


psst....strunta i att det är stökigt bakom dem...det är syster C som aldrig kan hämta sina saker... =) Ja C det är en piiiiiiiik...

Jag blir sååååååå frustrerad....

VARFÖR måste 30 minuter envisas med att gå så snabbt när det är så jäkla långt till nästa vecka?!?! VAVAVA kan nån svara på det.... *hoppar runt och sliter sitt hår*

(Utbrott relaterat till veckans avsnitt av Heroes & Prison Break)

Skit också...


Tenta pågår

Stod det på dörren när vi kom på tok försent idag. Av någon konstig anledning så tog det alldeles för lång tid att köra ner på morgonen...

Efter 20 minuter var jag färdig med tentan. Jag började vrida på mig för att se om det var någon mer än jag som var färdig... Det kändes helt fel att vara klar så tidigt.... Jag måste ha missuppfattat något, men icke! Efter att ha väntat i 20 minuter till (man fick inte gå förren efter 40 min) så valde jag att packa ihop och gå....

Nu återstår det att vänta tills på fredag då jag får veta om jag är godkänd eller inte... Jag är alldeles alldeles för feg för att säga att jag klarade mig, det kändes för enkelt för det... så vi avvaktar och så återkommer jag när jag vet!

Systrarna och skrattgropsmaskinen

Som man kan märka i bloggen har jag och mina systrar ett väldigt nära band till varandra. Syster M och syster C är de som frekvent kommenterar och läser min blogg. Man skulle kunna tro att det alltid varit så...men så är icke fallet. Vi kan väl börja med att berätta att det skiljer ett par år emellan oss. Jag är liksom den yngsta..sladdisen så att säga. Vilket gör att man som liten är jäkligt tacksam att driva med....

För en herrans massa år sedan fyllde min syster M år. Jag var väl 5, kanske 6 år gammal. Min syster hade redan fått en massa presenter av sina vänner när jag, mamma och pappa kom. Det första som mina unga ögon lägger märke till är en mycket fin och guldig sak som står i bokhyllan. Dessutom upptäcker jag med ett barns nyfikenhet att den där guldiga saken minsann vibrerar. Jag har aldrig sett något sådant tidigare i mitt liv och måste självklart fråga vad det är. Hrm hrm, säger syster M och C och tittar smått generat och märkbart röda om kinderna på varandra. Av alla jäkla förklaringar som man kan komma på så väljer de att säga att det är en, SKRATTGROPSMASKIN!!! WOW, tänker jag, skrattgropar som är så fint och går sedan HELA JÄVLA KVÄLLEN med den där guldiga, viberande "skrattgropsmaskinen" mot mina kinder. Jag visade sedan stolt upp mina nya fina skrattgropar för alla som var där.... Att alla skrattade åt mig var inget jag direkt reflekterade över...då...

Nu vet jag ju att den där fina guldiga, vibrerande tingesten i själva verket var en dildo... inte underligt att alla gick och garvade åt mig...

Jag säger bara en sak.... KARMA, kära systar, K A R M A!!! Dessutom är det faktiskt förbjudet att lura sina småsyskon...så det så!


image478

Tentaångest

skulle man ju kunna tro att jag skulle ha, men icke! Det känns riktigt lugnt faktisk. Sen brukar det å andra sidan betyda at det går åt pipsvängen, men det känns också som att det kvittar just nu faktiskt. Trots det kommer söndagen gå åt till att städa och plugga lite iallfall...

Ni andra som inte behöver städa eller plugga får ha en himla skön söndag! =)


Jag har väl aldrig...

...skrattat så mycket som jag gjorde i natt! Herregud alltså....


Internetfuckingjäklaskit...

Rubriken kan låta irriterad...jajemensan, det är den också. Tänk att det ska vara ett sånt förbaskat strul med detta internet... men nu...nu är jag on the road again... tack gode gud för det...

Tillägg till att göra listan

Andreas tyckte att jag skulle lägga till lite lättare saker, så det gör jag nu:

Ta tvätten

Fixa naglarna

Titta på Heroes

Men annars tror jag banne mig inte att jag har fler "små" punkter... Update: *stolt* jag är färdig med min "lilla" lista =)

Åh så snygga....vill ha vill ha

91806-477 
De vita alltså...

Att göra lista

♥ Städa garderoben

♥ Inreda garderoben

♥ Rensa hallen

♥ Rensa linneskåpet

♥ Plocka ner barnkläder i kartonger (har påminnt dig (Jögge) idag...3 gånger...visst é jag duktig)

♥ Rensa städskåpet

♥ Rensa förrådet i källaren

♥ Rensa  förrådet i lägenheten

♥ Inreda hallen

♥ Rensa i datorn

Flytta ekskåpet till källaren (krävs hjälp dock...hoho finns det några starka män här? Nähä..trodde väl det..) Update: Hoar manbara tillräckligt högt så kommer det alltid någon....tack Pontus & rasmus för hjälpen. Pizzan betalar jag!

♥ Köpa hyllor på Ikea till Alexanders rum

♥ Röja skåpen i köket

♥ Städa i kökssoffan

Som ni ser har jag iallafall kunnat bocka av EN (1) punkt på listan.... alltid något =) Update: Jippie, nu har jag bockat av några fler punkter

Det har gått för långt när...

... man köper ett visst sköljmedel bara för att färgen passar bra in i badrummet!
 ( Men det blev väldigt fint med den rosa flaskan...faktiskt!)



Myskvällen med Saga

Inatt sover Alexander hos Mormor och Morfar. Därför har Saga och jag passat på att mysa lite. Hon handlade sitt eget godis och satt sedan i lugn och ro framför en film som HON ville se.... alltså BUMBIBJÖRNARNA!!! En del godis hamnade på golvet såklart... Men med lite akrobatiska övningar fick hon upp dem igen...

godis

Efter godiset tog vi oss en liten "tjejstund" och målade naglarna.Saga skulle ha rött nagellack....
Sedan rotade vi runt bland gamla kläder. Vi hittade en massa roligt. Däribland en kasse med gamla "nyfödingsblöjor" och dockkläder. Så vi satt en stund och satte på alla dockorna blöjor och vinterkläder. Sedan satte hon på sig vintermössan och berättade att NU skulle vi åka bil och mamma skulle minsann sitta BAK för det var Saga som skulle köra....

dock

En glad liten skit sover nu som en riktig gris efter massor av godis, lek och sagoläsning....

Natti Natti Lilla Gumman

Nostalgitripp

Lördagsgodiset består av Nöt-créme påsar, Kryptoniter och Salta Jätten.... Tyvärr hade jag glmt bort hur ont man får i mungiporna av de där påsarna... men det var det värt =)



image471

Abalone Dots

Satt tillsammans med sonen och tittade på Världens Barn igår kväll. Jag har hört talas om dessa fyra tjejer tidigare, men aldrig hört dem spela. De spelade på galan igår och jag är såld. Blir till att köpa skivan för detta passar mig så oerhört bra just nu! Lyssna och NJUUUUUUT!!!


Ja se det snöar...

Jupp det snöar faktiskt här... Saga vaknade i morse och det första hon sa var att hon skulle åka pulka idag. Nu snöar det väl kanske inte riktigt SÅ mycket, men snö är det så hon hade rätt!

Önskelista

Nu börjar det bli dags att skriva önskelista inför julen. Jag väljer att publicera den här så att ni i god tid vet vad ni har att välja mellan....


1

Denna sak tror jag inte att jag kan leva utan längre....

91806-467



2

Den här VET jag att ingen av oss kan leva utan och den vi har håller på att gå sönder...any day, säger jag bara, any day...

91806-466



3

Egentligen så kan jag inte leva utan musik heller och i bilen måååååste man bara spela för fulla muggar. Just därför hör nummer 3 och 4 egentligen ihop....


91806-465

4

91806-463
Tror inte jag behöver tillägga något här... they can´t function without varandra...

Tja, det är väl listan så här långt...VA!? Vadå barnen!?!? Jaha...trodde ni det var till barnen? Näää de har egna listor såklart *ler*

En parantes...

Egentligen anser jag nog att vi har på tok för många modebloggar och vill inte sålla mig till dessa. Jag tror inte att ni är speciellt intresserade av vad jag har på mig... och jag vill ju för allt i världen inte tråka ut er...


MEN


Nu måste jag faktiskt få visa mina nya skor.... De bara stod där i lärarrummet och ropade på mig...alla andra hörde det också...


91806-464

Visst är de fina!  De kommer att passa perfekt till den gråa hängsleklänningen som hänger på Lindex...som OCKSÅ ropar på mig... =)

Nu börjar livet....

I så många många år levde jag efter någon annans regler. Men NU är jag äntligen F R I !!

Fri från självanklagelser
Fri från misstro
Fri från lögner
Fri från svek
Fri från psykisk misshandel

Men detta har gjort mig stark.

Stark att gå igenom livet på egna ben
Stark att våga gå genom livet med högburet huvud

Stark att våga stå för det jag känner och vill.
Stark att våga lära mig av mina misstag och problem

Många människor väljer att vara ett offer... Det är så synd om mig, alla andra får mig att må dåligt, jag är inte stark nog osv osv... jag vet för jag har varit en av dem. Men nu vet jag att det inte är alla andra runt omkring...det är jag.

Det är jag som får mig att må dåligt
Det är jag som får mig att känna mig svag
Det är jag som accepterar att andra kör med mig
Det är jag som bestämmer mig för att jag inte är stark...
Det är jag och ingen annan som gör mig själv till ett offer... för det är jag som lägger mig på rygg och blottar min strupe..

Den enda människa som kan göra en förändring är du och bara du... Det är bara att bestämma sig att nu har jag mått dåligt tillräckligt länge...NU är det dags...dags att låta livet börja....


Obehagliga "att göra" listan...

Punkt nummer 1 är avklarad, Likaså punkt 2.  I morgon ska jag averka punkt nummer 3 och eventuellt punkt nummer 4. Sedan är det över för den här gången. Så ni som läser kan väl tänka lite extra på mig i morgon klockan 11.30. Skicka lite positiva energier..det lär jag nämligen behöva...

@-)--- @-)--- Kedjebrev @-)--- @-)---

Jag fick ett mail från en vän. Hon skickade en tankeställare som jag anser alla borde ta del av. Kopiera gärna texten och skicka den till alla ni tycker om.


@-)----    @-)----   @-)----    @- )----    @- )----    @- )----  

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid

  på gott humör och har alltid något positivt att säga.

  När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

  Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

  Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

  Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

  Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

  Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.  

  Jag väljer de positiva sidorna i livet.

   'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

   'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

  Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

  Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

  Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.  

  Jag funderade över vad Kalle hade sagt.



Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.



Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast.  Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

 

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

  'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

  'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

  'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

  Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

  Vad gjorde du då?', frågade jag.

  Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

  Hon frågade om jag var allergisk mot något.

  Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.  

Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften".

  Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

  Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

  Inställningen är, trots allt, allt.

 

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

 

Nu har du två valmöjligheter:

  1. Radera detta

  2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.



Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.

  Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

  ....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

 ... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor  som måste rensas, jag har ett eget hem.

  ...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

  ... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

  ... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

... och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.


  Sänd detta till någon du bryr dig om, jag gjorde just det!  



--
Susanne Lehnberg
Lärarstudent
Linköpings universitet

@-)----    @-)----   @-)----    @- )----    @- )----    @- )----      

shit oxå...

jag har glömt bort hur man skriver en litteraturlista.... jävla skit!!

Brandlarmet gick igen...by the way...nu hörde jag det supertydligt...

Tragedin i Rödeby

Jag brukar inte lägga mig i diskussioner eller händelser i vardagen här på min blogg. Det finns många olika skäl till det. Ett av dem är att jag inte vill att detta ska bli något slags forum där jag kanske måste försvara mina åskter och ställningstagande. Den tiden eller intresset finns inte. Denna blogg ska egenligen bara handla om mig och mina barn. MEN nu känner jag att jag måste säga något...

Vid det här laget har väl knappast någon missat att en 50-årig man natten till igår sköt en 15-årig pojke och skadade en 16-årig pojke svårt. Det är fruktansvärt! Hela denna situation som har rådit i Rödeby är fruktansvärd! I morse läste jag Johanna Hildebrandts krönika på Aftonbladets hemsida. Hon skriver att dessa ungdomsgäng terrorriserat hela samhället under många år. Att de upprepade gånger har utsatt familjen för flera hot och skadegörelser. Uppenbarligen har deras 19-åriga son även blivit mobbad under en längre tid. Man har även fått anställa vakter för att skydda de gamla människorna som bor på ett äldreboende. Hur i helvete kan man låta det gå så långt?!? Vad är det som gör att ett gäng med småglin kan sätta skräck i ett helt samhälle utan att någon bryr sig, utan att någon går in, slår ner näven och säger "NU FÅR DET VARA NOG"! Det är faktiskt barn vi pratar om. Visst de kan vara stora, starka och skrämmande, men har vi inte av historien lärt oss var sådan här diktatoriska tendenser slutligen tar oss? Att detta gäng har vållat besvär är väl ändå något som garanterat har märkts mycket tidigt. Problem i skolan, problem med auktoriteter, skolk osv.

Familjen har vid flera tillfällen anmält detta gäng och berättat hur rädda de är. Ingen har lyssnat. Polisen har ignorerat problemet. Det är konstigt, tycker jag. Det måste vara ortspolisen i detta fall som inte tagit sitt ansvar. Här där jag bor skulle polisen ha sett mycket allvarligt på detta. Det vet jag av erfarenhet. Socialen, hur pass informerade har de varit gällande dessa barns livssitutaion. Har skolan skött sitt ansvar rätt så har åtminstone socialen blivit informerad om detta mycket tidigt. Visst brukar det vara så att alla skyller på alla när sådant här händer. Men att socialen inte är något annat än en organisation som INTE hjälper är väl ingen nyhet för de allra flesta. Alla minns väl den lilla flickan som i många år bodde med sin missbrukande pappa på en soptipp, i en husvagn!? Visst finns det undantag. Det finns vissa socialarbetare som tar sitt ansvar fullt ut, som brinner för sitt arbeta och vill hjälpa, men de arbetar mot strömmen. De är så få att de inte mäktar med.

MEN VAR ÄR FÖRÄLDRARNA??? Borde barn i denna ålder ens vara ute vid tidpunkten då de begav sig till familjens gård? Vad är det som gör att föräldrarna bara ger upp sina barn? För att de inte orkar? För att de har blivit konflikträdda? VAD?!? Jag förstår att man som förälder ger upp när det varenda gång ska diskuteras, argumenteras och det ändå slutar med att barnet vinner . Men det handlar om respekt, ansvar och anpassande till samhällets regler. Barn idag är väldigt pålästa när det gäller sina rättigheter, men det är sämre med sina skyldigheter. Det vet vad de har rätt till från första till sista punkt, men inte vad de har för skyldigheter. Samhället har vissa paket som alla måste ha för att det ska fungera. Det handlatr om begrepp som etik, moral, ansvar, respekt m.m. Det är banne mig föräldrarnas skyldighet att se till att deras barn får dessa verktyg med sig ut i vuxenvärlden. Klarar man inte av det, så är det inte ett nederlag att be om hjälp.

Dessa ungdomar har fått gå alldeles för långt. Vuxenvärlden har backat och vikt sig för småbarn. Det är skrämmande att en familjefar ska få lov att degradera sig till grottmänniska för att skydda sin familj. Personligen trodde jag att vi i vårt samhälle hade blivit mer civiliserade än så. Men uppenbarligen var det det som behövdes den här gången. Nu ligger en kille och kämpar för sitt liv på sjukhuset. En kille är dödad. Flera av de barn som var med vid skottlossningen mår nog inte särskilt bra just nu. De sörjer en kamrat och har förhoppningsvis förbannat dåligt samvete. Någonstans så vet de att även om det i slutändan är familjefadern som bär skulden för dödsskjutningen, så är det de som från början banat väg för deras kamrat att bli dödad.

Jag rättfärdigar inte på något sätt att en människa tar lagen i egna händer. Men jag har ändå en viss förståelse för hans vanmakt och desperation. Jag lider med de familjer som har blivit berörda av detta. Att förlora någon man håller kär är inte enkelt. Alla inblandade har en lång väg att gå innan de kan komma till ro igen. Hela situationen är tragisk men jag hoppas att många människor kanske vaknar upp och inser att vissa saker faktiskt måste ändras på INNAN det är försent.

Läs gärna Johanna HIldebrandts krönika. Klicka här

Noll Koll

Jag bor ett par meter, närmare bestämt 3o meter från byns sopsortering.... det har brunnit i containrarna... brandlarmet gick, polisen kom, brandbilar kom... jag märkte....I N G E N T I N G....weird, inte ens röklukt kände jag...

NU

Att som jag ha en blogg där jag är relativt öppen med vem jag är, är inte alltid enkelt. Många som vet vem jag är läser den här bloggen och det begränsar mig... Å andra sidan vet de redan allt om mitt liv och saker som jag har upplevt kommer inte som en nyhet för dem... Ibland har man ett behov av att skriva av sig. Att få sätta ord på sådant som man känner kan vara en befrielse.... Det är dags för det nu!


To be continued......


MobilladdarUpdate

Jag har FORTFARANDE inte hittat min mobilladdare. Har inte en susning om var jag kan ha lagt den... Det är konstigt, jag har ALLTID vetat var jag har den tills nu, jag börjar tro att någon busar med mig!!!

MEN för att komma upp ringde jag till söta syster C som fick gå upp klockan sex och ringa till mig =) Tänk vilken låååååång dag hon fick och vad mycket hon hann göra nu när hon slapp sin sovmorgon!! Du behöver inte tacka, jag vet =)

Men eftersom jag har begåvats med en hjärna (märks inte alltid dock) och kan fundera ut smarta lösningar, så har jag såklart ordnat en tillfällig laddare. Jag tog helt enkelt ideén från laddningen av ipoden... Kamera USB passar nämligen i telefonen och laddar dessutom upp den om den får sitta i datorn hela natten... Så nu kommer jag upp på mornarna utan telefonväckning...eller ja UPP kommer jag, men jag snoozar på tok för länge.... men det är en annan historia!!!

oBEHAGLIGA SAKER

Ibland måste man ta itu med obehagliga saker... men just den här saken får faktiskt vänta... Jag orkar inte ta det just nu, så enkelt är det. Men hursomhelst har det mesta i mitt liv löst sig. Nikita har fått ett nytt hem. Hon mår bra och frodas. Pappren är skrivna och allt är klart... Jag har varit ärlig utan att såra någon, hoppas jag, och det känns skönt. Viktiga brev är postade.  Ja, jag börjar kunna bocka av det mesta på min att göra lista... Men det allra svåraste kvarstår...något som jag inte vill göra, men faktiskt måste just för att lilla jag har blivit beordrad. Det är bara att ta det för vad det är och sedan gå vidare...igen... Jag börjar bli bra på att plocka upp spillrorna efter mig själv och gå vidare..vem kunde ha trott det?

Inte en dag över 19...

utbrast en kille på min vfu när jag frågade hur gammal han trodde att jag var. När jag berättade att jag faktiskt var 29 var det ingen som ville tro mig...29 är ju SKITGAMMALT jue... Jahaja så summan av kardemumman är alltså att jag SER ung ut, men ÄR skitgammal... Vetifan vilket som är bäst... Men klart trevligt att se ung ut så jag får väl helt enkelt acceptera det de säger =)

Så här går det...

...när man städar. Inte FAN hittar jag mobilladdaren inte... Jag har nu letat i TVÅ timmar!!! JAG SOM SKULLE SOOOOOVAAAAAAAAA VID DET HÄR LAGET. Men icke, istället springer jag runt som en galning och letar. Kan inte förstå var jag har lagt den... Den brukar ALLTID ligga framme, men så fick jag för mig att städa lite...och se var det tog mig! Till ett ställe där jag nästan exploderar av ursinne, vanmakt och frustration... Mobilladdare = BORTA Telefon = DÖD Väckarklocka= 0 ( jag har nämligen ingen annan än mobilen) Så... HUR ska jag ta mig upp i morgon?!?! Förslag någon...*suck*