Ja herregud i himlen och han på taket.....

Jaha minsann! Nu var alltså den första kursen över!!!!  Slutseminariet är på fredag. Jag kan inte göra annat än att dra en djup suck av lättnad....och av fasa! För nu börjar nästa kurs och den är betydligt värre :(

En sjuhelsikes massa föreläsningar, en hel drös med litteratur som ska läsas..varav hälften är för mig just nu helt obegriplig VARFÖR vi ska läsa! En rullstolsverkstad....mmm...precis...en rullstolsverkstad! Det står att vi ska ha oömmakläder på oss! Man kan undra vad de tänkt att den ska innehålla!!! Sedan ska vi ha något mycket intressant! Nämligen FENOMONOGRAFI!!! Jisses Amalia...VAD ÄR DET??? Skulle tro någon form av didaktiskt modell...men det låter inte klokt!


Ja, den här kursen ska bli intressant att läsa....hjärncellerna lär väl brinna upp på momangen;) (om det nu finns några kvar alls)


Annars rullar allt på som vanligt! Jag har faktiskt varit duktig och handlat ganska många julklappar redan. Känns skönt att dela upp det + att leksaksaffären i stan hade 30-70% rea...Det ni !;)

Ha det bra! Kramar Elle


Hmmmmmm.........

Min son min son.....jag kan inte göra annat än att skratta!!!

Jag hade köpt en mössa åt honom. Jag tyckte den var en jättefin höstmössa. Den var svart med en...håll i er....självlysande dinosaurie på! Supercool.... När vi kom hem så sa jag att jag hade något till honom. Han lyste upp och frågade studsande vad det var! När jag plockade fram mössan slocknade leendet och han tittade på mig och frågade, - Vad är det här mamma? Han studerade mössan med en stor skepticism i blicken. - Det är en höstmössa, svarade jag. Jag tänkte att du skulle tycka den var häftig! Han tittade på mig igen, skakade på huvudet och svarade mig, med stor betoning på orden...-Då tänkte du fel mamma! Ja, jisses amalia..han kan han; ) Jag kunde inte göra annat än att bara skratta och ge honom en bamsekram!

Hur står det till????

Det var en fråga jag ställde till mig själv bara för en liten stund sedan. Tänk att man kan vara så trött som jag är just nu. Att vara ensamstående , nästan nyseparerad, mamma till två barn, heltidsstudent och mittpunkten i något slags triangeldrama tar vekligen musten ur en.... Tänk vad man kan tvinna in sig i något som man egentligen inte vill bli inblandad i. Det går på ren rutin bara... Om allt ändå kunde bli lugnt! Vilket slags triangeldrama kan jag ju låta vara osagt, men det är rent löjligt och patetiskt av mig att ens ägna det en tanke! Har jag verkligen INGENTING BÄTTRE FÖR MIG?? Jo, massor...egentligen! Ja...djup suck åt mig själv och en STOOOOOOOR spark i rumpan! (börjar bli öm, men det SKA hjälpa, någon gång! : )...)

Nej, var glad för det man har och ta inte på dig mer skit än vad som behövs! (Tänk vad lätt det är att råda andra!!! Fniss)

Nu går vi in i slutfasen på den här kursen....nästa tar vid direkt. Det ser jag framemot med glädje, spänning och en stor portion ångest!  Puss & Kram




Mammas prins & prinsessa



De årliga bilderna från dagis är alltid så mysiga! Visst är de fina....kan tilläggas att Alexander blev sjuk dagen efter....:)


Saga inventerar




Här inventerar Saga mina kassar. Hon är en tjej med STOOOOR upptäckarlusta..till mammas stora glädje...och förtvivlan:)


Jisses Amalia!!!

Herregud, säger jag :) Nu har det snart gått 10 veckor!! 10 veckor!! Det är inte klokt vad tiden rinner iväg. Men nu är miniuppsats, litteraturseminarier och uppgifter snart färdiga och jag kan för första gången på länge bara kasta mig i soffan och andas ut! Skolan är rolig och jag trivs med mitt nya liv och mina nyfunna vänner! Men att det var längesedan man pluggade märks tydlig:) Ingen studie teknik så långt ögat kan nå...suck ja...det är väl bara o hoppas på att den infinner sig snart;)

Ungarna växer så det knakar. Det är på barnen man ser att tiden går. Inte känner jag mig som "nästan" 30 inte, men men, den dagen närmar sig med stormsteg...nu är det snart bara ett och ett halvt år kvar dit....burr

En av uppgifterna i skolan var att göra ett kulturbesök med ett barn...jag valde att gå på Knattebio på Heron City i Stockholm med Alexander....

Vi hade pratat mycket om hur man beter sig när man går på bio. Jag hade också berättat för honom om de sagor vi skulle få se. Han tyckte det skulle bli spännande att få se den stora ”tvn”.

 När vi kom in i salongen så kändes den stor. Han blev överväldigad av storleken på skärmen men hade lite svårt att tänka sig att det skulle komma film på den. Han tyckte att det var spännande med drickhållaren och satte i sin dricka bara för att få ta upp den och dricka en slurk.

Alla verkade nöjda med filmen. Alexander, som efter 20 minuter och halvvägs in i filmen Lilla syster kanin bestämde sig för att springa ett varv i salongen, blev snabbt inplockad av mamma som sa att man inte fick springa runt i salongen. Han satt tyst en kort stund och sa sedan att nu var han minsann bajsnödig. Det var bara att traska ut ur salongen och gå till närmsta toalett. När vi väl var där hade det bajsnödiga gått över och vi lämnade bion, en glad son och en mindre glad mamma som funderade på hur och vad hon skulle skriva om detta besök.



Så kan det gå;) Ha det bra!