Fi fasiken vad det snöar!!!

Sitter och tittar lite i bloggvärlden. Har ju Magnus dator numer och alla mina favoriter är borta ur listan. Det var ett tag sedan jag läste bloggen Heja Abbe så jag tog en sväng in där... nu sitter jag här med tårarna rullande ned för kinderna..IGEN. Herregud, vad är det för fel på mig????!!!???

Men å andra sidan var det ett mycket fint inlägg, en kärleksförklaring till sin fru, den s.k "Abbemamman". Man bara känner hur otroligt mycket han älskar sin fru... det är så fint!



 "Utan henne hade vi andra inte fungerat. Hon packar ryggsäckar med matlåda till killarna varje morgon och deras kläder ligger i små fina högar på kökssoffan. Färdiga att klä på sig. [...] Det finns ingen som lagar godare mat än hon. Vardags som fest. Hon är världsmästare på att komma på bra julklappar och presenter. Hemma kallar jag henne Maria, men här på bloggen heter hon Abbemamman, min fru eller mamman.

Dessutom kan hon göra sliding stop på sin quarterhäst. Men det bästa av allt, hon är min".

Läs hela inlägget här

Nu ska Lilleman och jag ut i snövädret! Kram på er

Det händer inte så ofta att Göta Kanal fryser till så det går att ploga den. Men det har den gjort i år, så vi beslöt oss för att åka dit och gå de plogade 4 km, enkel väg. Magnus och Farfar Lars åkte skridskor och farmor Carin, Lucas och jag promenerade till Mem där vi tog en fikapaus och sedan promenerade vi tillbaka. 8 km avverkade vi medans skridskofantasterna avverkade det dubbla. En skön dag helt enkelt!

Funderade på gamla tider... det händer då och då att jag gör det. Funderar på sådant som man upplevt och erfarenheter som man har med sig i ryggsäcken. För även om ryggsäcken har blivit mycket mycket lättare, så finns det saker kvar som inte är så lätt att göra sig av med. De ligger där längst ned i ryggsäcken och gör så att den fortfarande är tung emellanåt. Ibland så kommer den gamla tiden tillbaka och sparkar undan fötterna för en. En sådan dag är man mer sårbar än andra dagar. 

Jag har fortfarande kvar några av mina gamla överlevnadsstrategier, även om det inte är några som jag är nöjd med, så finns de kvar. Ibland önskar jag att det respekterades av de runt omkring, samtidigt som det är dumt att låta andra lida för gammalt skit som JAG har upplevt. Men det är som det är... Jag jobbar dagligen med att bryta gamla beteenden och jag är riktigt riktigt stolt över mig själv. Jag har kommit så oerhört långt med mig själv på det planet. Men ibland känns det som att det inte räcker... 

Jag har en förmåga att tolka andra människors beteenden och reagerar instinktivt på det. Mitt problem är att jag läser människors signaler mycket tidigare än andra gör och även om det inte betyder något så tar jag illa vid mig. Människor kan dippa, men jag läser den dippen och tänker att NU kommer det... Men det var så jag levde... jag fick alltid, ALLTID lov att ligga steget före bara för att slippa dåliga överraskningar och för att kunna hantera det dåliga bättre. Men just detta är svårt att förstå om man inte upplevt det själv. Jag respekterar att andra har sina svagheter, detta är min...

Till något HEEELT annat... idag börjar mannen jobba! han var SÅÅÅÅ fin när han åkte hemifrån i morse, i sina poliskläder. Jag tycker jämt han är den absolut snyggaste människan i världen, oavsett vad han har på sig, men, han är förbaskat fin i sin uniform. Oj Oj Oj...
Hoppas han får en fantastiskt dag! Älskar dig!!! <3

Jaha, så var den här... dagen då jag faktiskt går till skolan för sista gången. Dagen för examen... Tänk att 3 ½ år har gått så fort. Det känns som att det var igår som jag skrev denna bloggs första inlägg. Det gjorde jag när jag började skolan. Nu stundar nya tider, en del börjar jobba (lycka till Sara och hoppas att det blir superduper bra!) och andra ska vara mammalediga, dvs jag. Jag startade utbildningen efter en mammaledighet och avslutar den med detsamma...vem kunde ana det!!??!!

Nu ska jag packa in alla barn i bilen och dra iväg i snöyran.... wish me luck!

Magnus har tagit hem sin polisuniform. Barnen är mäkta imponerade av den och speciellt bältet. De går runt och kikar på det och de har frågat Magnus var saker och ting ska sitta. Ikväll innan Alexander gick och la sig tog han ett varv runt grejorna och sa sedan:

- Du mamma, vet du vad som ska sitta här då?

- Nej, berätta!

- Det är Ziiiiigzauern vettu och det här, det är pepparsprayen, fast EGENTLIGEN  är det ju bara tvål och vatten.... men det vet ju inte tjuvarna om.

- Mamma, har du hört vad som hänt i Bulgarien?
- I Bulgarien?
-Nej, vad heter det där landet som där det varit jordbävning?
- Haiti, menar du?
-Ja just det, Haiti, där har det varit en jordbävning och de har inga hus och ingen mat, mamma.
- Nej, jag vet, det är hemskt.
- Ja, men vet du vad, om man ser en man med ett gevär på ryggen och ett rött märke, då kan man ge pengar till honom. Sen hjälper han dem i Haiti så de kan bygga nya hus och skolor och så.
- Gevär på ryggen? Hur menar du då Alexander?
- Ja, gevär en sån där bössa du vet.
- Jaha, en sparbössa menar du
- Ja just det, sparbössa var det!

När man ser sig själv i spegeln och inte känner sig särskilt stolt över sig själv...då är det inget bra...

Det är för mycket negativt som snurrar runt i huvudet. Tålamodet är slut och självkänslan hänger på trekvart. När man inte upplever att man kan tillföra något positivt till sina barn då rinner tårarna...typ hela tiden. Jag är en monstermamma...

Nu har vi haft vår ispremiär. Isen är så tjock nu så vi kan ge oss ut på promenad. Härligt med snö, stjärtlappsåkning och korvgrillning. Lucas sov sig genom hela eftermiddagen, så han vet inte att han haft sin första dag på isen. Men i den åldern brukar det inte vara så noga =D