...åka bort med mannen ett tag. SEMESTER, sol och bad. Bara vi två. Det skulle jag behöva...massor.

Det är så mycket känslor i kroppen just nu att jag blir helt snurrig. Vill bara sova, sova, sova och gråta av någon lustig anledning. Kanske är det all press och stress som man utsatt sig för under de här åren som slår tillbaka. Nu äntligen slappnar jag av och då kommer tröttheten ifatt mig. Anar att det inte är någon idé att springa. Lika bra att låta den komma ikapp och låta det få vara så ett tag. Ingen idé att analysera varför hit eller dit, utan ta en dag i taget och rida ut det värsta. Jag hatar dock att inte ha kontroll över mina känslor...apjobbigt är det...