Ibland måste man ta itu med obehagliga saker... men just den här saken får faktiskt vänta... Jag orkar inte ta det just nu, så enkelt är det. Men hursomhelst har det mesta i mitt liv löst sig. Nikita har fått ett nytt hem. Hon mår bra och frodas. Pappren är skrivna och allt är klart... Jag har varit ärlig utan att såra någon, hoppas jag, och det känns skönt. Viktiga brev är postade.  Ja, jag börjar kunna bocka av det mesta på min att göra lista... Men det allra svåraste kvarstår...något som jag inte vill göra, men faktiskt måste just för att lilla jag har blivit beordrad. Det är bara att ta det för vad det är och sedan gå vidare...igen... Jag börjar bli bra på att plocka upp spillrorna efter mig själv och gå vidare..vem kunde ha trott det?