Det är inte helt enkelt att uppfostra barn kan jag meddela... jag säger bara herregud alltså, HERREGUD!


Torsdag morgon 08.45

J: Alexander är du snäll och plockar upp täckena som ni slitit ut. Så det är fint när vi kommer hem?

A: Nää... jag det är jag inte!

J: Åhh...vad du är duktig nu, som plockar upp! (tips från mormor, säg att de är duktiga redan INNAN de är det)

Alexander vänder och kommer tillbaka in i köket:

A: vad sa du nu mamma?

J: Jo, jag sa, vad du är duktig nu när du plockar upp sakerna från golvet!

A: Nää... jag är trött , jag orkar inte!

Han står kvar med händerna i byxfickorna...

J: Jo, du är en duktig kille och plockar upp, det vet jag!

Efter en djup suck vänder han sig om och går i riktning mot rummet och lillasyster... Ha ha, tänker jag, det lyckades! Fy fasiken vad jag är bra... sedan hör jag från lillasystersrum...

A: Saga är du en duktig tjej och plockar upp de där sakerna...

Sedan stängs dörren om lillasyster och han fortsätter in i sitt rum... tyst stänger han dörren...

Det ska börjas i tid, det där att delegera arbeten hej vilt omkring sig!! Och mamma fortsätter kampen med barnuppfostran. Men jag ligger under med typ 100-0....